Kära ex,
Jag skriver detta med vetskap om att du förmodligen aldrig kommer att läsa det. Det här brevet är faktiskt för mig att lindra min själ.
Ibland hjälper det att skriva ner allt för att få någon form av stängning. Att sätta punkt på de efterlämnade känslorna.
HjärtekrossadDet var därför jag var tvungen att skicka den hejdåstexten
Det som stör mig mest om vår situation är att det var din idé. Det var du som insisterade på att vi skulle ta nästa steg.
Du sa att jag var den enda du kunde föreställa dig att gå nerför gången. Jag var den enda du ville älska och hålla varje dag resten av ditt liv.
Du sa till mig att du var redo att vara min för alltid och alltid. Synd att jag inte visste att för alltid hade ett utgångsdatum.
Visst att vi hade våra skillnader. Visst att vi hade problem. Men vi hade också en relation full av lycka, skratt och ömsesidig förståelse.
Vi byggde något de tre åren vi var tillsammans. Vi gjorde planer. Vi hade gemensamma mål. Vi drömde våra drömmar tillsammans.
RelationEndast de bästa pojkvännerna skickar dessa 8 texter
Och plötsligt var jag borta från den drömmen utan någon varning. Jag såg det verkligen inte komma. Jag kunde inte tro att du bara skulle gå ifrån oss så lätt.
När du lämnade mig det brevet (för att du inte ens kunde vara tillräckligt manligt för att berätta det för mitt ansikte) trodde jag att du precis hade blivit.
Jag trodde att detta skulle passera, att du bara fick kalla fötter. Inte på en miljon år skulle jag ha trott att du hade förändrat dig.
Det tänkte mig aldrig att ditt hjärta kunde förråda mig så.
RelationEndast de bästa pojkvännerna skickar dessa 8 texter
Ja, du var rädd. Och du delade din rädsla med en tjej som arbetade med dig istället för att dela dem med mig.
Att dela rädslor med henne förvandlades till att dela en säng med henne. Och det ledde till att du delar ditt liv och din lägenhet med henne.
Det ledde till att vi delade drömmen som var vår med någon annan.
Det fick mig att smula ner av sorg.
Det är inte lätt att bearbeta detta, än mindre att acceptera att någon du planerade att tillbringa resten av ditt liv med var plötsligt borta.
Det gör ont som fan. Det känns som att någon lämnade en tomhet i mitt hjärta. Domningar. Ingen riktning eller syfte.
Och den obehagliga smärtan som jag trodde aldrig skulle ta slut. Det slutade. Smärtan gick över. Jag accepterade saker. Det tog mycket tid. Det var allt annat än enkelt.
Det var dagar jag var superproduktiv och kände mig bra. Sedan fanns det de dagar jag ansåg vara framgångsrika om jag till och med gick upp ur sängen och kom ihåg att andas.
Det är roligt hur det värsta som hänt dig också kan vara det bästa som någonsin har hänt dig.
Du gjorde det du gjorde var en välsignad välsignelse. Jag visste det inte direkt.
Tack vare allt som hände slutade jag med att återupptäcka mig själv. För att vara ärlig visste jag verkligen inte vad jag var gjord av.
Jag insåg att jag är mycket starkare än jag trodde jag var. Jag insåg att jag lutade på dig för så många saker att jag glömde hur jag själv skulle göra det.
Så jag lärde mig igen hur man kan vara självförsörjande. Jag lärde mig att sluta vara "oss" och började bli "jag" igen.
Varje beslut jag tog under de tre åren var det som var bäst för oss. Det var dags för mig att ta hand om mig själv för en förändring.
Jag är färdig att tänka på vad som kunde ha varit.
Om det var tänkt att vara så skulle det vara och det är slutet på det. Jag är klar med ånger, andra gissningar, ilska, bitterhet och förnekelse. Jag omfamnade detta som ett sätt att börja om.
Det är därför jag har förlåtit dig. Jag är fri från dig nu. Jag inser att det är bättre att du lämnade när du gjorde det.
Det skulle ha varit ännu värre senare. Jag vet att det hade varit ännu värre om vi hade gift oss och du gjorde det mot mig då.
Eller om vi hade fått barn skulle det vara så svårt för dem. Jag är inte säker på om jag ser saker från rätt perspektiv. Jag är bara säker på att det hjälpte.
Jag är tacksam för att saker hände som de gjorde, eftersom det gav mig en ny start och ett liv jag inte skulle leva om jag var med dig.
Så jag önskar er all lycka till. Och om det för alltid lovade du mig, jag kan bara säga allt som är kvar av det är ett adjö för alltid.