Om du inte kan älska mig rätt, ta steget så att någon annan kan

Kan du se hur mycket jag bryr mig om mina handlingar? Jag vet att du kan. Jag gör det så uppenbart.

Jag är alltid där för dig. Jag gör alltid mitt bästa. Jag går alltid en extra mil. Jag är din person.

Jag är alltid den som uppmuntrar dig på dina dåliga dagar. Jag är den som tror på dig och driver dig att göra mer. Jag är den som skickar en söt text för att få dig att skratta på jobbet.

Jag är den som förstår, den som stannar, den som bryr sig, den som sätter dig först oavsett vad.

Mitt liv är en röra: En steg-för-steg-guide för att vända saker

Kan du säga detsamma? Kan du säga att din kärlek är så sann och så synlig i allt du gör som säger: "Jag älskar dig," känns onödigt?

Låt mig svara på det åt dig ... Nej, det kan du inte säga. Du älskar mig inte på rätt sätt. Du älskar mig inte som jag förtjänar. Och ändå släpper du mig inte.

Varje gång jag ens tänker gå, drar du mig bara närmare. Du blir allt jag behöver på ett ögonblick.

Du säger alla saker du borde ha sagt för länge sedan. Du gör alla de saker som jag bad dig göra och aldrig gjorde.

Hur man blir tjejer våta: En steg-för-steg-guide för att göra varje kvinna kåt

En kort stund där är allt som jag drömde om att vårt förhållande borde vara. Men det ögonblicket flyger så fort och återigen är vi tillbaka till där vi började.

Återigen slutar du lägga märke till mig.

I dessa ögonblick känns det som om någon har väckt mig från en varm, gosig dröm till en mardrömsköld. Jag måste bokstavligen be dig krama mig, kyssa mig, stanna i sängen en liten stund till.

Jag måste be dig att prata med mig. Att berätta hur din dag gick.

Då börjar jag bara blabba om mitt eftersom det aldrig skulle komma dig att fråga. Återigen är jag helt ensam i detta förhållande och denna ensamhet dödar mig.

Hur man blir tjejer våta: En steg-för-steg-guide för att göra varje kvinna kåt

Återigen smsar du inte tillbaka.

Än en gång stirrar jag på en tom skärm och hoppas att jag får en text godnatt men den kommer aldrig så jag gråter mig i sömn. Protokoll verkar som dagar och timmar som månader när jag väntar på att höra tillbaka från dig.

Och även om du inte svarar gör jag alla möjliga ursäkter för varför du inte kunde. Jag ljuger för mig själv att jag har betydelse för dig när du tydligt visar mig att du inte gör det.

Återigen har du inte tid för mig.

Såvida det inte passar dig, såvida det inte är bekvämt att komma in och värma min säng. Alla våra planer avbryts i sista minuten. Alla dina löften försvinner i tunn luft.

Du har ofta något att göra och någon viktigare att se och jag kommer alltid sist. Du har ingen aning om hur obetydlig och hur liten jag känner mig i dessa ögonblick.

Mitt sinne vandrar bort till alla möjliga scenarier, även de som är svårast att acceptera. Så jag lägger ihop mina händer och ber att du inte ska vara med någon annan kvinna.

Jag ber att du inte ska göra narr av mig. Jag ber för jag vet inte sanningen.

Med dig vet jag aldrig någonting.

Återigen får du mig att gråta.

Och varje gång jag känner tårarna rulla ner i ansiktet lovar jag mig själv att det är sista gången.

Att jag inte tål det här längre. Och varje gång jag bryter det löftet. Varje gång jag svikade mig.

Varje gång jag väljer den kärlek jag har till dig framför den kärlek jag borde ha till mig själv. Men någonstans längs linjen blev självkärleken mindre viktig. Någonstans i den kaotiska berättelsen med dig förlorade jag mig själv.

Jag klandrar dig för att du inte släppte mig men jag bär också en del av skulden, eftersom jag håller lika hårt.

Jag bryr mig så mycket att tanken på att vi ska avsluta saker riva mig isär. Det är därför jag fortsätter att förlåta det oförlåtliga.

Det är därför jag fortsätter att bjuda in dig i mitt liv. Det är därför jag stannar när jag vet att jag borde ha gått iväg för länge sedan.

Men jag tror att den här gången måste jag be dig gå åt sidan så att jag skulle få chansen att träffa någon som kommer att älska mig precis när du uppenbarligen inte kan.